Saker vi gör för att överleva

Jag har alltid sett mig själv som ganska oberäknelig, eftersom jag hela tiden hittar nya sätt att förvåna mig själv och min omgivning. Men nu vid dryga femtio börjar jag skönja mönstret för hur jag upprepar mina livsval: Jag tar ett jobb och går all in tills jag helt tömt ut mig (det brukar ta några år), säger upp mig för att gå in i en period av vila och självförverkligande tills jag helt tappat styrfarten och är så uttråkad (och fattig) att jag tar ett nytt jobb och börjar om.

Nu har jag gjort det igen. Jag har tackat ja till ett jobb. Så nu ska jag skriva en ny roman, kampanja för den roman som kommit ut, förlägga nya böcker, utföra redan utlovade frilansuppdrag som skribent – och jobba heltid i en anställning. Av någon anledning kan jag aldrig göra saker lagom. Alltid för mycket eller för lite.

Klart det är skönt med en inkomst och slippa hanka sig fram, men främsta skälet att börja anställning (förutom ett toppenroligt jobb) är att jag har för mycket tid. Jag förstår hur provocerande det måste vara för många som jobbar skiten ur sig. Kan en ha för mycket tid? Ja, det kan en. Alla som är eller har varit arbetslösa vet förstås att det är sant. Själv är jag supereffektiv och kan få hur mycket som helst gjort, men när jag har för lite att göra alltför länge faller jag helt itu. Får inget gjort. Det känns som om jag inte måste något längre. Allt går att skjuta upp till nästa dag.

Problemet för de flesta är förstås det motsatta. För mycket måste. Att det ser ut som det gör i arbetslivet med alla sjukskrivningar tror jag inte alltid beror på själva arbetsbelastningen, även om det på många platser, framför allt inom vård och omsorg, är så personalneddraget att det bara fungerar för att människor sliter sig itu. Ändå tror jag största problemet i allmänhet dels är att förutsättningarna för arbetet är bedrövligt otydliga – var börjar och slutar ansvaret, när börjar och slutar arbetet, etc? – och dels att det är så mycket som vi tror att vi ”måste” göra i våra liv och arbetsliv.

Sanningen är att det är väldigt lite som vi i vår del av världen måste. Väldigt lite. Vi måste inte jaga för att äta. Vi måste inte springa från vilda djur för att inte bli uppätna. Fast inte ens det där är egentligen några måsten – det är val om en vill överleva. Vad behöver vi göra i Sverige idag för att överleva? Inte så mycket. Om vi räknar överleva som en godtagbar nivå för att leva, alltså. Det är det så klart inte. Därför är det nyttigt att fundera på vad vi måste och vad vi inte måste.

Var jag ska jobba? Sjöfartsmuseet. Ska bli fantastiskt roligt. Jag älskar gammalt skit. Gammalt har ofta förvånansvärt mycket att göra med nytt. I år har museet en utställning om de svenska migranter som reste till Amerika för att slippa fattigdom och misär för hundra år sedan. Det här med migration är inget nytt; det har pågått i miljontals år. Saker vi människor gör för att överleva.

amerikalinien
Lite robustare fartyg för migranterna förr, vissa av dem i alla fall.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *