Att ändra riktning

paris_restoPå bilden: Leyla, Beryl, Eva och jag är på en fantastisk restaurang i Paris. Vi har haft en underbar dag. Nästan hela dagen har vi tillbringat på Musée d’Orsay och upplevt vad vi kallar en konstorgasm. Sedan har vi suttit på ett helmysigt parisiskt kafé och druckit rödvin. Beryl, som jobbar med vin, har visat oss hur vin ska drickas. Jag var femtio år och hade aldrig tidigare vetat hur vin kan smaka om man dricker med rätt teknik. Vi säger att vi har fått en vinorgasm. Flera stycken faktiskt.

paris3En timme senare är gatorna utanför ödelagda efter flera samordnade terrorattentat … Det här var alltså fredagen den 13 november 2015. Det blev inga fler orgasmer den dagen – eller natten.

Så här kan det se ut när en byter riktning i livet. När jag kom hem till Sverige några dagar senare – vi kom alla hem helskinnade – sa jag upp mig från mitt jobb där jag hade jobbat i nästan tio år. För att bli författare.

När jag berättar det här förstår alla varför jag ville göra en förändring. Det är ju sådana här händelser som gör att en utvärderar sitt liv. Men min erfarenhet är att de här vändningarna i livet faktiskt inte kommer så plötsligt. En händelse kan vara katalysatorn, men oftast har det varit en lång väg innan som lett fram till beslutet. Och så var det för mig också …

Så här började jag den föreläsning som jag höll hos Röhnisch Concept Store i fredags. Mitt livs första föreläsning. Jag har jobbat med föreläsare i tio år och presenterat och modererat seminarier, men har aldrig föreläst på riktigt tidigare. Först på senare tid har jag insett vad jag vill säga, något jag faktiskt är expert på: hur en ändrar riktning i livet. Det har jag gjort ett antal gånger. Jag har varit anställd på UD med tjänstgöring på flera ambassader utomlands, varit tv-reporter på Rapport, frilansjournalist, vd på ett utbildningsföretag – och nu författare.

Många har sagt till mig att jag är modig varje gång jag har sagt upp mig och börjat från början, men jag är inte modig – jag ser bara annorlunda på konsekvenserna av mina val. Just synen på konsekvenser är det som enligt min mening avgör våra livsval.

För oss som familj betyder mitt val att säga upp mig att vi kanske inte kan bo kvar i vårt hus, men jag vill inte att mina livsval ska avgöras av att jag/vi måste bo på ett visst sätt. Däremot har jag inga synpunkter på om någon annan tycker det är viktigt. Då gör hen en annan bedömning av konsekvenserna.

En ensamstående mamma eller pappa kanske inte kan säga upp sig så lätt. Men valet finns alltid. Det är bara det att konsekvenserna ser annorlunda ut. Och de är olika för oss alla, beroende på vår livssituation.

Det här tycker jag är kärnan i allt. Det finns alltid ett val, men vi måste vara beredda att ta konsekvenserna, så som de ser ut för just oss. Om vi kommer ihåg att vi har ett val kommer vi inte gå omkring och känna oss drabbade. Vi har valt att stanna kvar på jobbet, i äktenskapet – eller lämna det. Och ibland behövs en spark i ändan för att verkligen göra valet och inte bara låta tiden gå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *