Saknar redan stackars Marilyn

”Varför är det så mycket sex och droger och rock’n’roll i boken?”

Frågan förvånar mig. Jag förstår plötsligt att det finns många olika sätt att läsa min roman. Frågan kommer från en journalist som intervjuat mig för en artikel. Han har nu läst romanen och ringer upp.

”Jag vet inte vad jag ska säga. Jag brukar inte läsa den här typen av böcker”, säger han först och jag tror att han inte gillar min roman. Men han kan inte sluta prata om den. Hur han skyndade sig hem från jobbet för att få fortsätta läsa. Och när han mejlar skriver han: ”Saknar redan stackars Marilyn. Hör av dig när nästa bok är på gång.”

Det är svårt att förklara känslan när läsare pratar om ens karaktärer som om de kände dem på riktigt. Det är vad som händer nu när min bok funnits ute en vecka och människor börjat läsa. De kommer fram till mig och pratar om boken, om Marilyn, med ett särskilt ljus i ögonen. Då tänds ett ljus i mig också. Hon är så värd all kärlek, min Marilyn.

Det är ju det här en jobbar för: att skapa något som finns kvar i läsarna. Och så olika de läser. Det är som om alla läser in en bit av sig själva i karaktärerna och händelserna – och det gör mig så glad. Jag förstår varför jag har jobbat så hårt och så länge med detta.

halet-i-golvet
Titta, hålet i golvet går nästan att laga med en bok.

Jag är väldigt slapp med en massa saker. Vårt hus står åtta år efter inflyttning fortfarande helt orenoverat – inget nytt tak sedan 1973, vinden blåser rätt in genom englasfönstren, hål i parketten där tidigare ägaren inte fått ihop ritningen, med mera (mycket mera). Trädgården är djungel och öken på samma gång. Träningsrutinerna ryker all världens väg så snart jag får lite extra jobb. Middagsbjudningar gjorde vi slut med för många år sedan. MEN, så jäkla bra jag är på att fokusera – på andra saker. Annars hade det aldrig blivit en bok.

Det handlar om att kunna välja bort. Jag tror att vi kvinnor i allmänhet är sämre på att välja bort än män. Vi vill att allt ska perfekt. Men det går inte att brinna i alla ugnar på samma gång. Det är därför jag skriver om människor som väljer bort det som andra tror en måste välja till.

Min Marilyn kan välja bort. Fast hon väljer bort ALLT – och det blir ju inte heller så bra i längden. Tur hon träffar Anna och gänget. Själv har jag mitt eget gäng och förra veckans två härliga releasefester vet jag verkligen inte hur jag skulle klarat utan dem. Det hade jag inte. Hurra för vänner!

Allt det där sexet och drogerna i boken då? Jag säger som journalisten själv: ”Jag vet inte vad jag ska säga.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *