Mormors poststämplade sms

Varför tror vi att allting var bättre förr – när vi var med förr och vet att allting var precis lika bra och dåligt som idag?

lekplats
Lekplats på amerikansk skolgård, runt år 1900

De här Facebook-uppdateringarna som regelbundet dyker upp från människor i min ålder (och uppåt) om att de är glada att de inte är barn eller unga idag – för nuförtiden sitter barn bara vid datorn och har inget liv. Förr var en ute och lekte och inte dog en av att dela en 33-centilitare läsk direkt ur flaskan eller av att klättra i träd. Vilket skitsnack.

Jo, så bra att en är nöjd med sitt liv; det ska ingen ta ifrån en. Men det där ”det var bättre förr” vittnar ju bara om att framtiden ligger bakom den som saknar fantasi. Och det har inget med ålder att göra. Det är en attitydfråga.

Tänk att få vara ung idag. Jag hade kunnat gå den gymnasielinje jag ville, som inte fanns på min tid när kultur och medier var ett fritidsintresse. Jag hade haft hundra möjligheter att se en film utan att behöva vänta ett år på att den hittade till stans biograf (väntan kan ha sin funktion, men till en gräns ändå). Jag hade haft en magisk telefon utan krullsladd och utan föräldratjat om dyra rikssamtal – och hela världen öppen för mig. Jag hade kunnat se tjocka och fula tjejer på teve och film – eller nej, det där hade jag fått vänta på lite till ändå. Men framtiden – den är ju lika spännande som dåtiden.

När jag var barn berättade mina föräldrar så entusiastiskt om sin barndom att jag längtade dit. Längtade efter att bo hela familjen i ett rum och kök med dass på gården. Längtade efter att få reta vicevärden så att han jagade en nedför gatan. Jag spelade mammas gamla 78-varvare med Alice Babs och Brita Borg om och om igen på skivspelaren (fantastisk skola för Melodikrysset – jag är familjens helt ohotade expert på allting pre-Beatles, förlåt Jonas, pre-Elvis).

När min bror och jag rensade i barndomshemmet hittade vi vykort som min mormor skickat till sina döttrar därhemma när hon och morfar var ute på sina cykel- eller mopedsemestrar. Av poststämplarna ser vi att mamma och hennes syster inte var särskilt gamla när de ensamma anförtroddes lägenheten på Lilla Vegagatan, fem trappor upp. Nej, det är inga semesterbeskrivningar i vykorten utan praktisk information:

”Om ni behöver pengar, gå hem till farfar och be om fem kronor. Säg att jag har skickat er.” Eller: ”Det ligger en kaka i understa lådan i köket.” ”Vi kommer hem på torsdag kl 11” (poststämplat onsdag; posten delades ut flera gånger per dag). De använde vykort som vi använder sms. Saker är sig förunderligt lika – det är bara verktygen som ändras. Fast visst, flickorna fick klara sig själva på ett sätt som inte anses okej idag.

Saker är inte bättre eller sämre nuförtiden. Människor är inte godare eller ondare. Vi ändrar bara uppfattning om vad som är bra och dåligt. Och jag sitter hellre här i soffan framför datorn än försöker knacka in den här texten med en vass sten på grottväggen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *