Välkommen Ugly Age!

”Jo, men du förstår Annica, du är i den där ’ugly age’ nu. Ingen vill se kvinnor i din ålder i reklam eller annan media.”

Jag har en intressant diskussion med mitt trevliga Sicilien-sällskap Annica. Hon berättar hur en yngre kollega som jobbar med reklam och social media förklarat detta med ugly age för henne.

evarosengren-uglyage
Välkommen Ugly Age – nu kör vi!

Det har inget att göra med att en är ful – Annica är den snyggaste 46-åring jag vet, eller rättare sagt en av de snyggaste kvinnor jag vet, punkt. Nej, det är själva åldern som är ugly. Här, där vi är runt ett halvt sekel gamla. Äldre kvinnor i 70-årsåldern kan vara hur coola som helst med sina rynkor och sitt långa gråa hår – och yngre kvinnor är förstås alltid lika intressanta. Men den här mellanåldern? Nah.

Jag har inte hört någon tidigare som satt fingret på den här företeelsen så här. Ugly age. Oavsett vad en tycker om att uttrycket finns, så tycker jag det är spot-on för hur det ser ut. För det är en ålder som är väldigt frånvarande både i populärkultur och i media. När det gäller kvinnor, alltså.

Är vi ugly för att vi lyckas både vara i vägen på karriärstegarna, men på samma gång inte är tillräckligt fräcka för att vara förebilder för yngre människor? Annica spekulerar i att vi är för nöjda och självgoda och därmed tråkiga. Det är den här självnöjdheten som är ugly.

Vi har heller inte någon definierbar plats i familjen – där kvinnans roll av tradition definierats. Vi är inte döttrar (jo, men vuxna), inte mammor (jo, men till större barn), inte mormor eller farmor (oftast inte).

Och så försöker vi fortfarande se unga ut. Äldre kvinnor kan spela på andra attribut. Möjligen är de av nöd tvungna, men längre upp i åldrarna går det bra att ha kläder helt out of fashion och att skita i rynkkrämerna. Det går bra att vara excentrisk. Svårare för en 51-årig tonårsmorsa som fortfarande ska förtjäna sitt levebröd.

Ja, så har vi också våra barn, tonåringarna, som egentligen inte heller syns någonstans – om det inte handlar om problem. Annica funderar på om våra barn får följa med oss in i den här fula åldern och blir lika osynliga som vi. Det finns ingen mama-tidning som är intresserad av oss tonårsmorsor.

Tonåringarna själva har sina egna fora – och det är inte tidningen Okej utan ställen där vi andra oftast inte har så stor insyn. Sätter annonsörerna in stöten där direkt? Tonåringar har ju eget konsumtionskapital nuförtiden – självklart beroende på föräldrars inkomstnivå.

Vi diskuterar hur det kommer sig att en så kapitalstark grupp som medelålders kvinnor oftast inte syns i reklamen, men Annica som jobbar inom mode/retail berättar att vi lever inte som vi lär. När hennes företag lägger ut bilder på träningskläder på kvinnor som inte ser ut som klassiska modeller, så klickas det och köps i mindre omfattning. Vi vill tas på allvar, men vi vill inte köpa kläder som sitter på en fullt normalbyggd medelålders kvinna. That´s the ugly truth.

Jag har bestämt mig för att anamma den här ugly age med hull och hår. Ful är det nya vacker. Det ska bli mig ett sant nöje att trycka upp den här fulheten i vartenda nylle jag träffar. Mycket kärleksfullt, förstås.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *