Pirr och stjärnögon – en god vana

Jag har så lätt för att bli kär. Jag har just insett det – och vilken bra egenskap det är. Ingenting blir grått och trist när en är kär. 

Eftersom jag inte har älskat så många – verkligen älskat, inte bara sådär ”å, vad jag älskar pizza” – så har jag alltid tänkt att jag har svårt för att bli kär. Men det har jag fått revidera. Jag blir ju förälskad hela tiden.

Sverigedansar
Så här glad blir en av att få dansa dygnet runt. Bästa gänget i Västervik: Helena, Ulf & Jonas (och Christina som åkte tidigare).

Förra veckan blev jag kär i bachata. Eller ciabatta som någon sa på danslägret. Vi var i Västervik på Sverige dansar – och vad vi dansade. Sisådär åtta, nio timmar om dagen. Först kurser och workshops och sedan socialdans på kvällen. Jonas och jag gick nybörjarkurs i bachata. Det var där jag förälskade mig. Dansen, musiken … Så mycket hjärta att hjärtat svämmar över.

Jag har lätt för att bli kär i människor också, både kvinnor och män – bara så där tryggt på avstånd; jag är ju gift. Men visst piggar det upp med lite förälskelser då och då. Det där pirret i magen och tanken på allt som är möjligt. Om en har bra fantasi behöver en inte göra allt på riktigt för att uppleva nya saker.

De där herrarna som försöker ta över världen – de kan inte förälska sig särskilt ofta. Jag tänker att det vore väldigt bra om de blev lite mer förälskade. Det är nämligen omöjligt att hålla på och kriga och våldta och misshandla och döda när en är kär – annars är det inte riktig kärlek. Då är det en teoretisk kärlek i huvudet och inte ner i hjärtat och ända ut i hela kroppen till minsta lilltå. Jag tror deras kärlek till sin tro är just en sådan teoretisk kärlek som inte är på riktigt.

JuanLuisGuerra
Sådana här stjärnögon får en på konsert med Juan Luis Guerra. Med finaste Leyla & Eva i London 2013.

Tänk om vi kunde skicka alla vålds- och krigsherrar till Västervik. Kizomba eller foxtrot kanske vore dansen för dem. Mycket kroppskontakt. Eller någon dans med frame. För att lära sig respektera andra människors kropps- och livsutrymme.

Här är en låt med min kärlek Juan Luis Guerra från när jag bodde i Chile på nittiotalet: Frío, frío (här med bachata-kungen Romeo Santos). Varsågod att förälska er i denna. Eller låt bli. Det går bra att förälska sig i precis vem eller vad en vill. Men glöm inte att bli kär så ofta som möjligt. Det är en god vana. Pirr, pirr.

0 thoughts on “Pirr och stjärnögon – en god vana

  1. Men Eva, lite läskigt är det samma tankar. Såå härligt. Jag tänker vissa får ju inte enligt tradition lyssna på musik ej heller dansa, kanske är det en gnutta av problemet (äsch det är ju att förenkla)

  2. Underbart! Följer dina råd;) Kom även att tänka på på Lasse Bergs Kalaharisvit. Vad är mer mänskligt än att dansa och bli förälskad?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *