Var är alla tatuerade änkor?

Häromdagen på Facebook efterlyste A-märkt filmer och tv-serier med äldre kvinnor – inte i rollen som mormor eller farmor utan som huvudperson i egenskap av sig själv.

Dentatueradeänkan
Mona Malm i Den tatuerade änkan, 1998

Som exempel tipsade de om Netflix-serien ”Grace and Frankie” med Jane Fonda och Lily Tomlin, båda i 70-årsåldern – en serie jag verkligen gillar.

Toppen, jag ska tipsa skiten ur alla, tänkte jag. I fem minuter. Innan jag insåg att alla bra filmgestaltningar med mogna kvinnor som jag tänkte på var i rollen som just som mormor eller farmor – eller i en biroll. Föll gjorde filmer med Shirley MacLaine, Brenda Blethyn, Judi Dench …

Mitt enda riktiga tips blev ”Den tatuerade änkan” – Lars Molins tv-serie från 1998 med Mona Malm i huvudrollen. Skitbra, som jag minns den.

Jag visste ju redan detta – att det är skärande tomt på äldre kvinnor i huvudrollen i filmer, men så här tomt? I bokvärlden finns fler, det vet jag. Inte många, men fler. Kanske är lösningen att filmatisera fler böcker? Och då inte bara deckare …

Är det så viktigt då, att äldre kvinnor gestaltas för sin egen skull i filmer och böcker? Ja, för populärkulturen är en spegling av vår verklighet – och vår verklighet speglas i populärkulturen. Osynliggörande – oavsett om det beror på kön, ursprung, sexuell tillhörighet eller något annat – är ett sätt att utöva makt, medvetet eller omedvetet.

Jag har redan berättat att alla böcker som ges ut i mitt förlag kommer vara A-märkta. Jag kommer jobba stenhårt för att gestalta kvinnor som får finnas för sin egen skull; kvinnor som är fula, skitiga, elaka – och väldigt gamla, eller bara lite gamla, som typ 50 år.

Har du tips på bra böcker och filmer med äldre kvinnor i huvudrollen? Delge gärna! Jag vet att vi är många som vill läsa, se och lyssna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *