Som hen sa

Det är så sjukt konstigt att en kvinna blir uppmanad att borsta håret och sätta på puder innan hon kan tas på allvar, medan mannen som står bredvid henne ser ut som han nyss klivit ur sängen – utan att hans tillförlitlighet ifrågasätts. 

Mineralpuder&borste
Vem behöver borsten bäst?

Jag vet inte om det beror på att jag är mitt inne i ett romanprojekt, men just nu är jag (mer än vanligt) besatt av etiketterna ”kvinnligt” och ”manligt”. Vad kan vi göra för att förändra innebörden i de här tolkningarna?

Många tolkar exempelvis ordet ”hen” som att det inte ska få finnas något kön längre. Så är det naturligtvis inte. ”Hen” kan användas när könet inte har någon betydelse eller när en inte vet vilket kön det gäller. Och varför är det bra? Det förklarar handelsprofessor Micael Dahlén så bra i sin ledare i GP idag.

Dahlén berättar hur några hundra slumpmässigt utvalda människor fick läsa en identiskt samma text om trettioåriga Kim, med den enda skillnaden att Kim ibland var en hon, ibland en han och ibland en hen. När Kim var en hon fick människor en viss uppfattning om personen; när Kim var en han fick de en annan. Att inte veta könet gjorde människor mycket frustrerade – för då tyckte de att de inte visste tillräckligt om människan för att kunna göra en bedömning av personen. Visst är det intressant?

Ibland händer det att människor som jag lärt känna berättar att de tyckte jag verkade kall och hård innan de lärde känna mig, men sedan upptäckte de att det inte var så. Jag har förstått att det senare är till min fördel. Jag vet att många även uppfattar min bästa vän Helena som hård och jag tror det har att göra med hur vi ser på kvinnligt och manligt.

Henbarbro
Mamma Barbro, 12 år, i Slottsskogen (längst ut till höger, ej målad – endast solbränd)

Varken Helena eller jag uppfostrades som flickor. Vi förväntades inte göra eller vara som flickor allmänt förväntas. Det var ”tuff kärlek”. Att komma och gnälla när en hade slagit sig eller det gick en emot, nej tack. Min pappa var supersträng och min mamma var som barn – precis som jag – en pojkflicka av rang. Jag menar inte att det är kvinnligt att gråta och gnälla utan att det uppfattas som kvinnligt.

Våra föräldrar laddade oss inte med tolkningar av hur vi borde vara som flickor. Det har inte heller varit de så kallade ”kvinnliga” beteendena som gjort att Helena och jag fått möjligheter i arbetslivet, snarare avsaknad av dem.

– Jag har hellre högre lön än är älskad av alla, sa Helena just när jag pratade med henne om detta.

Tänk om ”hård” varit något som upplevdes som kvinnligt och ”mjuk” ett upplevt manligt attribut. Då tror jag inte människor hade upplevt kvinnors eventuella ”hårdhet” som något negativt. Kanske hade kvinnorna inte ens upplevts som hårda.

Så fram till den dag vi inte laddar ”hon” och ”han” med värden som inte har något som helst med personen att göra – vad sägs om att slänga in ett ”hen” när könet är irrelevant för sammanhanget? Heja Micael Dahlén.

0 thoughts on “Som hen sa

  1. Eva, det är så himla bra det här och jag har också nått ett vägskäl där detta ämne som i och för sig följt mig hela livet nu känns än mer viktigt och det är dags att agera. För min del handlar det om att driva frågan om kvinnor /tjejer i energibranchen. Vi som finns är få två procent enligt elsäkerhetsverket. Men jag har bestämt mig vi ska skapa nätverk så att vi syns och kan locka de kommande generationerna berätta att vi har roligt inte stå kvar som ensamma öde öar och kämpa och ha ”skinn på näsan”.

  2. Vi som talar svenska till vardags borde lära mer om andra språk. Då skulle vi upptäcka att en del språk, även europeiska, t ex finsk-ugriska språkgruppen, har enbart ett ord för tredje person singularis. Alltså har språket inget ”han” eller ”hon”. Bra för att motverka könsindelningar som vi inte behöver.

    1. Otroligt praktiskt och bra, Leena. Det visar att samhället inte rasar ihop för att det inte finns ett ”hon” eller ”han”. Tur att språk förändras över tid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *