Icke Picke Pö …

Vem har ansvaret för det gemensamma? 

Det pågår en diskussion om mobbning, vems felet är – barnen, föräldrarna, skolan, samhället. I USA har skolor i en delstat börjat bötfälla föräldrarna till mobbare. Jag tror inte det är så enkelt att reda ut skuldfrågan, men nog kan vi föräldrar göra mer för att visa våra barn hur de ska bära sin del i det gemensamma. Det behöver inte ens handla om fullskalig mobbning utan om hur vi bemöter varandra – vem får vara med, vem inte får vara med?

Riddare-i-skolan
Bild: Målning i familjens ägo

Min erfarenhet är att många föräldrar inte bryr sig så mycket om vad som händer andras barn, bara sina egna. Ingen lär barnen att ta ansvar för det gemensamma. Om något händer det egna barnet är det fullt hallå (fast det värsta är förstås i familjer där det inte är fullt hallå på föräldrarna när barnet far illa), men när det egna barnet mår bra, skiter föräldrarna högaktningsfullt i hur det ser ut för andra barn i klassen.

Många föräldrar verkar tro att om deras barn är populärt, så betyder det att hen är snäll mot andra. Jag har en nyhet till er: Det gör det inte. Kriteriet för popularitet bland barn är inte alltid att vara snäll. Det är det inte för vuxna heller. En ledarfigur i klassen vinner ofta poäng på helt andra grunder.

Mina barn har bytt skola flera gånger och jag kan ärligt säga att roller förändras beroende på sammanhang – beroende på vilken sammansättningen är i klassen, men framför allt beroende på skolans kultur. En unge som ingen vill leka med på en skola kan få många kompisar på en annan. Det betyder inte att barnet ändrat sin personlighet i grunden utan att det är andra beteenden som uppskattas och belönas – vilket enligt min erfarenhet kan hänga ihop med hur engagerade skolpersonal och föräldrar är i det gemensamma.

Det sägs att det är mobbarna som ska byta skola, inte den mobbade. Moraliskt är det förstås rätt. Men ett ensamt eller mobbat barn kan få ett helt nytt liv i en ny klass på en ny skola. Kan få; inget är säkert. En bra början är att välja skola väldigt noga – och då inte utifrån studieresultat utan utefter deras arbete med själva skolandan.

Min uppmaning till oss alla är att aldrig vila i föräldrarollen. Bara för att ditt eget barn stortrivs i skolan, sluta inte fråga hur andra ungar i klassen har det. Ja, en kan argumentera att det är skolpersonalens uppgift, men jag är övertygad om att de här signalerna måste komma från flera håll. Prata med barnen om det som inte bara gäller dem själva. De behöver lära sig förstå sin egen roll i det gemensamma.

Det krävs en hel by … – eller hur var det nu igen?

3 thoughts on “Icke Picke Pö …

  1. Håller med om att vi behöver bli bättre och föra vettigare samtal. Inte bara med våra egna barn, utan med alla barn 🙂 Kram och tack för ännu ett läs- och tänkvärt inlägg.

  2. Mycket viktig iakttagelse och så fint beskrivet!
    Ju tajtare gemenskap ens egna barn har med en grupp barn, desto större risk att andra blir uteslutna. Inte ok i skolan, där man ju blir anvisad en klass som man förväntas passa in i och där det dessutom kanske inte finns vuxna ögon med när det behövs. Skolan och föräldrar borde arbeta mer med att luckra upp de ”populäras” konstellationer. Större öppenhet och främjad social förmåga skulle gynna alla!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *