Hur du hittar bubblet i blodet

Jag har kommit på det nu. Jag var inte trött för att jag var 50 år. Jag var trött för att jag tröttade ut mig. På fel saker.

evarosengren-50år
Lycka, 7 mars 2016

När jag närmade mig 50 började det skava överallt. Jag kände plötsligt väldigt tydligt att min framtid låg bakom mig. Mina föräldrar var borta. Snart var jag borta. Vad fanns kvar för mig nu? Jag var så trött, så trött. Jobbet som jag tidigare älskat och ägnat varje vaken tanke åt, kändes som en maskin som skalade av lager efter lager av det som var jag. Som en sådan där kebabmaskin i gatuköket. Var det bara jag som såg slamsorna hänga utefter kroppen på mig?

När min sista förälder (pappa) dött, sa jag upp mig från mitt vd-jobb våren 2013. Jag bytte jobb – för att frigöra mig.

”Jag vill hinna vara jag”, tänkte jag.

Jag tänkte längtansfullt på alla de påbörjade bok- och tv-manusen som låg i en mapp på min externa hårddisk, orörda sedan ett tiotal år tillbaka. Jag fyllde 50 år. Jag var fortfarande inte fri. Jag jobbade och jobbade.

”Jag vill orka tänka”, tänkte jag.

När jag kom hem från Paris efter Bataclan-natten i november 2015, sa jag upp mig från mitt jobb. Jag tänkte längtansfullt på tiden när det bubblade i blodet på fredagskvällen. Eller tisdag förmiddag. Det där bubblet i blodet, hur var det nu igen det kändes?

Nu har det gått tre månader. Jag har tänkt, skrivit och varit jag. Men de två senaste veckorna har jag ägnat åt partyhelger i Stockholm. Jag menar ”alla-blir-fulla-och-försvinner-åt-höger-och-vänster-och-jag-blir-utelåst-och-får-övernatta-på-en-luftmadrass-i-gamla-stan”-party. Ärligt talat så var jag rejält risig efter den första helgen. Inför fredagen veckan därpå sa min kompis Leyla och jag att den här helgen ska vi ta det lugnt. Vi är ju faktiskt 50 år. Vi ska ha en kulturhelg.

På fredagen var vi på premiären av Sara Stridsbergs nya pjäs American Hotel på Stadsteatern. (Fantastisk – gå och se den!) Efter teatern skingrades vår lilla grupp och Leyla och jag skulle bara gå och ta ett glas vin innan vi gick hem. Nio timmar senare trillade vi glada och dansrufsiga in genom dörren till Leylas tvåa på Söder.

”Vad hände, vi skulle ju ta det lugnt?” sa jag till Leyla.

”Men det gjorde vi ju”, sa Leyla.

Hon menade att vi tog drinkarna i mer lagom takt än helgen innan.

Förr skrattade min man och jag hånfullt åt människor som reste sig upp mitt i festen och sa att ”det är ju en dag imorgon också”. Jag vet inte riktigt när jag själv började tänka på morgondagen. Men fram till alldeles nyligen skulle jag nog inte tillåtit mig att komma hem kl 6 på morgonen. Jag skulle oroat mig för hur det skulle bli under veckan som kom – hur jag skulle orka jobba lika mycket och hårt som krävdes. Som jag trodde krävdes.

Den här veckan bubblar det i blodet. Det är för att jag inte behöver oroa mig för tråkiga konsekvenser. Skavet är borta. Välkommen bubbel!

0 thoughts on “Hur du hittar bubblet i blodet

      1. Så härligt att läsa! ❤️
        Jag blir inspirerad av dig Du fantastiska kvinna!
        Hoppas Du forsätter med att fylla livet med möjligheter Eva-Rosen!
        Energi kram 💕

  1. Mina tankar har börjat sluka mig och påverka mig i den grad att jag tror de är sanna – fyller 50 till sommaren…känns som livet rinner iväg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *