När kärleken tar slut

Hjärtat bultar, magen drar ihop sig, tankarna rusar; kroppen gör sig redo för strid. Men det finns ingen strid. Det som finns är ett möte på kontoret. Ännu ett internmöte där samma saker sägs som sas förra veckan och veckan innan det.

evarosengren-gp
Artikel i GP, november 2014

Chefen och kollegorna förstår inte varför jag inte vill vara med på mötena. Men för mig är det glasklart. De tre timmar det där ”måndagsmötet” kommer att ta i anspråk är samma tre timmar som jag måste sitta och jobba på kvällen för att hinna göra det jag skulle gjort om jag inte varit på möte. Tre timmar som jag kunde ha varit med mina söner – eller med min man eller mina vänner eller med mig själv. Tre timmar som jag kunde ägnat tankarna åt något annat än jobbet. Möten måndag, möten tisdag, möten onsdag … Timme efter timme efter timme …

Chefen och kollegorna kommer inte att avstå från att fråga efter det där de väntade på att jag skulle göra. Jag försöker förklara att jag inte kan göra allting på samma gång. Om jag går på ett tretimmarsmöte, finns det andra saker jag inte blir klar med. Men det är bara en enda människa som förstår. Hon som varit där själv. De andra förstår inte för deras arbetssituation ser inte ut som min – de har ingen aning om hur det är att sitta varje kväll, varje helg, och försöka jobba ikapp.

”Det kommer bli bättre sen, så snart vi fått ordning på organisationen”, säger chefen. Jo, men jag har väntat flera år på att det ska ”bli bättre sen”. Jag har gjort allt som betts om – och allt som inte betts om. Jag vill ha förändring. Det sista som dör är hoppet. Först så går det framåt och sen så går det bakåt och sen så går det runt en liten stund, sen så går det neråt och sen så är det stopp.

Jag vet att jag inte är ensam om min upplevelse. Jag vet. Jag har själv varit chefen som sagt ”det blir bättre sen” till en anställd som gått rakt in i sjukskrivning. Men jag väljer att inte gå in i sjukskrivning. Jag väljer att säga upp mig. Till sist. Efter alldeles för lång tid. Jag lyssnar på Lisa Nilssons När kärleken tar slut och bestämmer att kärleken har äntligen tagit slut. Kärleken till det här jobbet, till det här företaget. Äntligen är kärleken slut. Så att jag kan gå vidare.

Idag är första arbetsdagen som jag inte har något arbete. Det är redan svårt att vänja sig vid att ingen väntar på att jag ska leverera. Det är därför detta är Year One. Året när jag bygger mig ett nytt liv. Ett liv som bygger på lust och inte på krav. Först så går det framåt och sen så går det bakåt – och sen går det dit jag vill.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *