Year One

Året är 1966 och jag är ett år gammal. Glad, nyfiken, orädd. Bort från stranden kryper jag ut mot det djupa vattnet. Du kommer aldrig ana vad som händer sen.

evarosengren-1966
Eva i Viken, Skredsvik, sommar 1966

Egentligen är det väldigt enkelt. Att fråga sig: Hur vill jag leva mitt liv? Och om jag inte lever så – vad ska jag göra för att leva mitt liv som jag vill?

Det låter enkelt. Men fan vad svårt det är. Så mycket annat kommer i vägen. Livet kommer i vägen. En glömmer vad det var en ville. En blir något en aldrig trodde en skulle bli. En prioriterar saker en aldrig trodde en skulle prioritera. En glömmer att göra det en brukade älska att göra. En hinner inte. En inbillar sig att en inte hinner. Men sanningen är att en inte orkar.

Det är lättare att låta bli att tänka. Bekvämare. Det finns alltid ett ”sen”. Sen ska jag ta itu med livet. Sen ska jag göra det jag alltid velat. Just nu måste jag bara …

För mig har ”sen” blivit ”nu”. Jag är femtio år. Min mamma fick cancer när hon var sextiotre. Om tretton år är jag sextiotre. När en börjar räkna på tiden en har kvar – hur mycket eller lite det än blir – så är det dags nu.

2016 ska bli mitt Year One. Jag börjar om. Nu.

 

0 thoughts on “Year One

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *